jag vaknade helt sprängd på en soffa imorse, vad livet är orättvist. eric och anton kom och räddade mig, vi åkte ut till obbolamarknaden och spanade in brödraskapet. munkarna var jag helt galet taggad på, meen de godaste choklad-doppade munkarna var slut, fan vilken besvikelse. nu är jag ensam hemma och bakis, vad deprimerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar